Ett gammalt k****l.

Jaha. Och? Jag skulle vilja ha en ny bil. Vore på sin plats. Automatlåda. Och ett paket flingor. Måste ju ha ett körkort.

Elakt förtal?

Shame on me.

Jag lovade. Ljög. Kunde inte hålla. Registrerade mig på facebook. Förjävligt. Helt onödigt. Det fyller ingen funktion i mitt liv. Ytterligare ett verktyg som renderar till att bestämma träffa med folk och i själva verket aldrig ses. Är mästare i det. Att snacka skit om att träffas och så blir det aldrig av. För många järn in the fucking fire säger jag själv. Idioti säger jag när jag är nykter.
Nåja. Facebook är skit, men jag är fast. Kan inte sluta titta på den där jävla sidan. Det är som en drog. Som om det är nödvändigt i mitt liv? Hur som: Inget händer. Ingen pratar med mig. Det är jag som pratar med mig själv. Eller skriver. Eller hur man nu beskriver kommunikationen med sina "vänner". Ingen bryr sig. Typiskt. Värdelöst. Men nu är det väl så. Jag kommer gå under. I min principlöshet. Ensam. I någon jävla digital plattform.

By the way: har varit sjuk. Därav ingen uppdatering här på bloggen, så för dig som läser den, men inte bryr sig är detta onödig info. För dig som läser den och bryr sig kan ju skicka blommor nästa gång. Jag var faktiskt sjuk! Stolpluder!

Fallos.

Captain Kirk från Star Trek har enorma fötter. Har jag hört.

"London? Nej, det var rätt lugnt..."

Uppåt, framåt.

I oktober 2005 firade Café Opera 25 år. Blev intervjuad av Viggo Cavling för RTV. Han som är chef på Resumé, ni vet. Så här lite mer än tre år senare undrar jag egentligen hur bra det var. Han kanske inte gillar mig den där Viggo. Han frågade om jag hade något skvaller. Uppenbarligen hade jag inte det.


















Källa: resume.se

Lyft luren!

Han är lite väl smörig för min smak. Lite väl sliskig kan jag tycka. Men låten är grym. Det tycker dom som gör Telia-reklamerna också.
Go, Partridge Family!

David Cassidy "Could it be forever"

Att vakna upp.

Ibland kommer verkligheten i kapp. Då man inser att det är lönlöst att ens tänka tanken. Hur det skulle vara. Att överleva. Ensam. Omöjligt. När man tänker efter.

Rainbow "Since you been gone"

Rock´n roll star

Primal Scream "Rocks"

Oxford street.

Det shoppades en del. Se bara vad Micke hittade. En bil.

Everybody knew our names.

Landade sent i natt. Från London. Blev en extra dag. Helt okej. Om jag får säga det själv. Jag och Micke har haft det ganska trevligt. Vi hittade en favorit bland alla pubar som vi återvände till. Då och då.

Så här såg den ut när vi kom:













Så här såg den ut när vi gick:

Joråsåatte...

Oväntad vändning.

Ja, ibland är saker inte som man tror. Och då blir det lite underligt. När jag gått omkring och haft för mig saker. Som inte är en sanning. Snarare ett påhitt. Som ska likna en verklighet.
Nåja, jag vet vad som stämmer i mitt liv i alla fall. Jag och skånskan. Det räcker för mig. Vill jag lova. Det är sant. Om något. Puss på dig.

Albion.

Snart är jag i London. Typ i eftermiddag. Fy, faan vad trevligt, tänker ni. Och vad faan tror ni jag tänker? Hur högt jublar jag? Hur lågt jublar ni? Förvånade? Inte jag. Var ska sleven vara om inte i grytan? Så att säga.

The Clash "London calling" / "Train in vain"

Jag och min far.

Min pappa är född 1943. Han är gift med min mamma. Nu ska ni få höra: Han är uppväxt i en liten, liten by i mellannorrland som heter Fränsta. När han närmade sig 23-årsåldern åkte han runt i en bil på helgerna. Mestadels till olika folkets parker där det var dans. En dag stötte han på en tjej. Hon var några år yngre. Pluggade på en folkhögskola i byn. Hon bjöd upp till foxtrot. De dansade en dans. Den dansen blev två och ytterligare två. Sedan dess har de dansat i över 40 år tillsammans.
Drygt två år efter att de träffades föddes en son. Tio år efter det kom den andre och snyggare sonen. Det var jag.
En vän till mamma och pappa som fortfarande bor kvar i Fränsta är fortfarande avundsjuk. Vännen hävdar att tjejen, min mamma, var den snyggaste i hela byn. Killarna sprang nästan benen av sig för att försöka ragga upp henne. Och pappa såg tydligen inte så jävlig ut han heller. Rätt populär bland tjejerna. Kort och gott: De var Fränstas svar på Brad och Angelina.
I efterhand har jag även fått höra att pappa var en riktig player. Rätt många brudar sägs ha gått åt, om vi säger så. Tills han träffade mamma så klart. Då blev han kär. Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet. Jag vet nu vem jag brås på. I helgen kommer han och hälsar på. Då ska vi ljuga och berätta historier. Bara jag och min far.
Så på förekommen anledning: Till pappa.

Benjamin Wahlgren från musikalen Sune "Tjejtjusarmästaren"

Backwards.

I går satt jag inte i min ensamhet och drack vin. Vi var flera. Som drack. En skrattade också. En gång. Inte mer. "Din idiot", skrek jag. Sedan drack jag lite till. Ibland är jag glad över att livet är enkelt.

Se där.

Ska det inte vara ökänd?

Anna, panna, final-pannkaka!

Anna Ternheim "What have I done" (akustisk version med Björn på piano).

Dansksex!

Det gäller att ta mat och sex till nya plan. Det har jag alltid hävdat. Det är något jag kämpat för. Äntligen lyssnar någon! I danmark har man tagit min uppmaning på allvar. Här kombineras pizza och sex på ett bra sätt. Det har visat sig vara förträffligt. Fler barn kommer födas inbakade och det sägs att champinjoner gör orgasmen till något alldeles extra. Tack Danmark för tipsen!

Tv-profil.

Ja, ni ser rätt. Det är jag. Susade förbi i TV4:s "Made in Sweden" förra veckan. Snackade med Laila Bagge under Rockbjörnen och hamnade i serien. Inga konstigheter med det. Jag är ju ofta med där det händer. Så att säga. Eller: Jag gör att det händer. Som vi brukar säga. Absolut inga konstigheter. Laila ville dansa. Det ville inte jag.

Balkongsång.

Dire Straits "Romeo & Juliet"

A mothers love.

Som mamma skulle man bli stolt. När ens son hänger naken ovanför en pissoar på valfri nattklubb. När ens son är så nära som det bara går att ligga i andras mäns kiss. Peter Siepens mamma måste vara det stoltaste som går i ett par skor.

Musiksnygg.

...och se så snygga de var i sina nya frackar när de festade efter att de tagit emot priset. Gött! Som de säger i Göteborg.

Fel, fel, fel!

Min vän Johnny har en blogg. Johnnyaxelsson.se is it´s name. Där gissar han sig till saker i livet. Se bara här när han , the great schlagertyckare, trodde sig veta hur det skulle gå i Melodifestivalen i lördags.Gick väl så där, va? Inte riktigt bra. Inte ett enda rätt om vi ska vara ärliga. Och det ska vi vara. Men han låter sig inte nedslås av detta. Nu har han bestämt sig för att lista hur det går i det Israeliska valet. Han är säker på hur det går. Ska tillägga att han är en fin människa. Jag älskar honom. Trots att han är ute och cyklar.

Ungebehag.

Det var val i Schweiz i går. Folket skulle bestämma sig för huruvida det skulle vara tillåtet för medborgare från Bulgarien och Rumänien att invandra. Partiet SVP var inte så pigga på den idén. Snarare blev de förbannade att det skulle komma en massa "apajävlar", som polisen i Skåne säger, och rumstera runt. Det handlade kort och gott om arbetskraftsinvandring. Borde ha skrivit så från början. Snurrade in mig. Nåja, lägg ingen vikt vid det. Inte lika stor som jag gjorde i alla fall.
Hur som. Lyckligtvis blev det ett ja. Det får komma folk från östeuropa och jobba i Schweiz. Självklart tycker du och jag, men inte SVP. Det tog till rätta sköna, i sammanhanget, metoder och propaganda. Jag gillar smaklösheten i det populistiska högerpartiets valaffisch där kråkor biter sönder Schweiz. De har liksom lite krokiga kråknäsor och verkar jävligt osympatiska. Barockt skulle förhoppningsvis Peder Lamm säga. Jag säger att det är absurt underligt att de vågar. Fast å andra sidan är det kanske inte så konstigt. De är ju ett främlingsfientligt parti. Som om ni inte redan fattat det.
SVP har kallat Bulgarien och Rumänien för "Europas tredje världen" och varnat för billig arbetskraft. Jävligt obehaglig propaganda. Om jag får tycka själv. Vilket jag får. Påminner om den där korta killen med svart mustasch. Han som slängde upp armen i tid och otid. Han gjorde väl några mindre smarta val kan jag tycka. Precis som SVP verkar göra.
Tur att medborgarna fattade kopplingen. Dock ska sägas att officiella siffror menar att 40% röstade nej. Det är lite för många som står på nationalisternas sida kan man tycka. Men som sagt: De är inte riktigt kloka i det där landet. Det är tydligt. Idioter. Hoppas schweizarna inte kommer hit och jobbar. Då blir jag förbannad. Dom är som skator. Bara tar och tar.

Datorintrång!

Kränkt är väl kanske fel ord. Rädd skulle jag vilja säga. Eller livrädd. Snarare. Blev invaderad nyss. Inte av ett virus. Utan av en annan del av Köping. Han satt där och petade. Jävlades med min dator. På min plats! I den där hatten. Påminner om någon i "Den sista färden". Någon från den där banjoduellen ni vet. Eller någon från en annan del av Köping. Som sagt.
Det som mest underligt var att han försvann. Bara så där. Hastigt. Och lite lustigt. Som Maria Borelius från svensk politik.

Danskjävlar!

Var i Köpenhamn i helgen. Jag brukar gilla Danmark i allmänhet och Köpenhamn i synnerhet. Men den här helgen var det kallt. Dessutom blåste det. Så in i helvete skulle jag vilja påstå. De blåste så att hela Köpenhamn nästan välte. Det var lite obehagligt. Mitt i all øl. Hoppas att det är bättre nästa gång jag är där. Så jag slipper gå och luta en hel dag.

Uppblåsbara Barbro?

Tänker osökt på Barbro "Lill-Babs" Svensson. Gör ni också det?

Skrot-Henrik.

Jaha. Vad är det här? En järnarm? Det kanske var en superhjälte som var förbannad. Som gav sig på Henrik i Scotts. Ja, jag vet inte. Det mest intressanta är att det inte syns. Tänk om en järnarm kommit och slitit av mig ansiktet? Då hade det synts.
Nåja, det är ju Melodifestival. Vi kan vänta oss ett gäng sådana här rubriker med järnarmar, livsfarliga sjukdomar och framför allt dödssvängdörrarna i foajén på hotell Opalen i Göteborg. De är där artisterna huserar i helgen. Hoppas inte Shirely Clamp fastnar i dom. Då blir det inte roligt. Tro mig. Jag har råkat ut för dörrjävlaran. Dom där förbannade svängdörrarna från helvetet har jagat mig genom många sömnlösa nätter!
I övrigt: Lycka till Henrik och Scotts. Passa er för järnarmarna.

Animal rights!

Det här är djurplågeri. Dock kan jag inte bestämma mig på vilket sätt. Är det att fågeln är fastsydd på Johnnys sportjacka? Eller är det att Johnny sitter instängd som apan i bur? Eller som Johnny i sporttröja, som vi brukar säga. Eller är det att jag tvingas umgås med honom? Ja, jag vet inte. Det är därför jag ställer frågan.
Svarar ni rätt kan ni säkert vinna en bil. Och i sedvanlig ordning en påse värmeljus. Men fråga inte mig eftersom jag inte vet svaret. Jag vet ju inte själv säger jag. Fatta!

Zelmerfel!

Jag vet vem du försöker lura, Måns. Du försöker lura den där lilla, lilla killen i hörnet. Han med Spanjoren på huvudet. Och med Spanjor menar jag inte Spanjoren som en man från Spanien utan bonaden. Och då menar jag inte bonaden som man kan tro som i huvudbonad utan väggbonad (se nedan). Nåja, det är alltså den lilla, lilla killen i hörnet med Spanjor-väggbonaden på huvudet som du försöker lura när du går på gymmet. Jag kanske är den enda, men jag tycker det är lite vidrigt. Sjung Cara Mia, du och lura små män. Fy. Din schlagerschlager.

En bonad.












En liten, liten kille (eller man om man så vill, och det vill man).










Först trodde jag det var Lasse Berghagen. Men han är lite längre. Mitt misstag. Såg fel.

På botten?

Fredagen den 27 februari går en liten film på Sveriges Television klockan 20.00. Om ni petar in kanal nummer 2 får ni se en dokumentär om sångaren Olle Ljungström. Jacob Frössén heter regissören och tydligen ska den vara något speciellt. Jävligt bra med andra ord. Olle är märkt av diverse missbruk och ångest. Han har bott i en friggebod utanför Göteborg och legat på botten.
Snart kommer en ny skiva med Olle. Tydligen. Kan bli hur bra som helst. Olle är en fin man. Och musiker. Har alltid gillat honom. Hoppas du mår bättre nu.

Olle Ljungström "Jag och min far"

Fashion blogg.

Dagens outback: Ass if Johnny cares.

Liar, liar.

Gick ni på den enkla?

Tröttnat.

Nej, nu har jag tröttnat på er. Är bara jävligt less på att skriva en massa saker som ingen begriper. Gör något annat nu. Min extremt suveräna bloggsäsong är över. Den var liksom för bra. Den låg ovanför er kan vi säga. Kan vi komma överens om. Kanske återkommer jag. Jag vet om jag gör det. Inte ni.

Jävligt oväntat...

...nyhetsankaret Rikard Palm fru heter Theve. Haha, hon heter TV Palm. Hur oväntat är inte det? Fantastiskt. Det som kanske inte är så roligt är att paret separerat. Nåja, det är trist, men påverkar dock inte deras namn.

Rikard Palm









Tv Palm