Work.

I mitt jobb går jag mycket på kändisfester. Biopremiärer, butiksöppningar och andra fester där det serveras gratis sprit. Det är kul. Jag behöver de här festerna. För mitt ego. Men det är inte så att jag är desperat att gå och mingla med kändisar.
Ikväll ska jag klä upp mig riktigt mycket. Ska nämligen på öppningen av ett brev. Det blir säkert kul.

Nya popkotteen.

Nottee "Young modern life"

Grymt bra. Kan bli ett popunder.

193 000 tittare har inte fel!

I går var det premiär för Popcirkus på SVT2. Direktsänd musikunderhållning med Kristian Luuk och Per Sinding-Larsen. Massor av artister. Massor av livemusik. Såg det inte då eftersom jag såg Oasis (som jag gärna påpekar), men kollade in det i dag på SVT Play.
Tyvärr var det så att det endast var 193 000 tittare. Dåligt för att vara SVT.
Ni som inte tittade bor i nattmössan. Ni som tittade är vackrast i Sverige. Skärpning. Det här måste uppmuntras.
En fråga: Är namnet Popcirkus en travesti på Rolling Stones film "The Rolling Stones Rock And Roll Circus"? En konsertfilm från 1960-talet. En stilla undran bara. Kristian snackade om det med Noel Gallagher i programmet. Eller om det var Noel som snackade med Kristian om det. Nåja. Skit i det nu. Se programmet på onsdag istället för att läsa mina alldeles för långa och onödiga inlägg.

Puss på er.

Come on!

Jisses vilken konsert. Trots att publiken svek (det var endast 10 200 pers i Globen i går, jag räknade) var jag nöjd. Tyckte att Liam och Noel skötte sig. De andra i bandet också för den delen. Slutsatsen jag drog i går stämde: Inte bättre än Cirkus 2002, men väl värd fyra starka järn (min betygsskala). Moi et Johnny hade jävligt roligt. Han luktar sprit i dag. Det gör inte jag. Vi hamnade på Oasis "efterfest" som inte verkade vara deras efterfest. Förvirringen var ganska påtaglig skulle jag vilja påstå.
Vi drog en sväng förbi Linda Rosings 35-års fest på White Room också. Den var slut när vi kom. Alla hade dragit. Känns inte som att den var på jävla uppskattad. Fast å andra sidan: Who cares?
En snabbis på Laroy hann vi också med innan natten var över. Enbart för att hamna på bild på stureplan.se. Herre Gud, ni hade gjort likadant om ni var vi just vid det tillfället. Så lägg ner suckarna och himlandet med ögonen. Livet är så. Ibland behöver man extra uppskattning.















Vi satt och krökade med Karl Martindahl och der erste "Idol"-Daniel Karlsson och höll på att missa början på konserten. Men vad gör det när så vackra män har så röda ögon?















Michael Nyqvist und der underesegeteckandege...hur som, han var på ett strålande humör i går.

















Beviset på att "we still got it at Stureplan and we´re still young". Vet att vi lurar oss själv, but humor us, please!

Ursäktad.

Det är rätt illa stil på kläderna. Eller riktigt illla. Det är en rätt taskig Fotbollsgala från 1995. Egentligen inte alls något bra klipp. Hur som: Jag kan inte undgå att gilla den här låten. Tänk vad jag erkänner för er. Tänk vad bastuturisten bjuder på. Skratta ni, men den är faan bra.

Lena Philipsson "Stjärnorna"

Congrats.

Har glömt en sak: Grattis Håkan. Du är vacker.













Foto: Lotta Gray Berg Gray Berg

Bortom allt tid.

Tonight´s the night. Oasis på Globen. Hur kul som helst. Trots de dåliga recensionerna i kvällisarna från Götet-spelningen i söndags. Dom vet ju inget ändå. Dom där recensenterna. Jag tror det blir storslaget. Ska vara packad som om det var i går...eller 1997 när de spelade i Globen sist. Den konserten var fin. De kommer dock förmodligen inte slå konserten på Cirkus 2002. Den var fantastisk. I love Noel och Liam. Gem och Andy också. För den delen.

Oasis "Lord don´t slow me down"

Lycka.

Ibland blir jag extra glad. I dag när jag kom till jobbet hade jag fått mejl. Från min fru. Då sprids det värme i kroppen. Vackert. Inte sant?

Smitthärd?

Jannike Björlings trosor? Pessar?

Ryssen kommer!

Ja, lägg ner skiten helt. Det är vad jag tycker. Att ha en armé är ju verkligen ovettigt och snudd på sinnessjukt. Framför allt av Sverige. Frågan är inte: Vem ska skyddas oss nu när en tredjedel försvinner utan vem ska skydda oss mot vad? Och om vem inte har någon att skydda oss mot är det ingen idé att ha vem kvar. Inte sant.
Jag minns från lumpen: En grisrosa löjtnant. Han skrek att fienden var på väg. Jag fick höra både det ena och det andra könsordet när jag mitt i natten låg ensam i en grop mitt i skogen och fick verbalt spöstraff. Anledningen var att jag låg i Norrlands djupaste och Modoägda skogar och rökte. Jag tänkte inte på att jag låg vakt i 30 graders kyla för kung och fosterland. För att skydda oss från ett angrepp från den värsta av alla fiender: Ryssen. Som Johansson. Tänkte.
Hur som - när jag låg där och frös och ägnade mig åt det enda nöjet under min militärtjänst som var just rökning dök han upp. Den rosa Löjtnant Johansson. Och som han lät. Precis som en stucken gris som skriker att fienden är på väg. Jag var tvungen att påpeka att det inte fanns någon fiende i området. Allra minst Ryssen. Det här är alltså i slutet av 90-talet. De hade fullt upp med lära sig korruption. Det fanns således ingen som helst fiende som kunde se min cigarettglöd och hitta till det hemliga tältet med alla viktiga skyttesoldater. Jag påpekade också att det var fredstid. Mitt i Sverige. Han skrek att jag inte tog "det här" på allvar. Jag låg i en grop. Det enda som var allvarligt var att det var just allvarligt fånigt.
Så här i efterhand har jag en tanke: Trots allt kanske det hade varit bra om det funnits en fiende. Då hade de kunnat ta med sig grisrosa Johansson. Då hade en av alla idioter försvunnit. Alltid något.

Indianfru.

En indianfru...


...och en sång om henne: Otis Redding "My Girl".

Pushed to the edge.

Jag var ute i går. I Göteborg. På Push. Som vanligt. I dag ha jag ont i huvudet. Men skit i det. Jag konstaterar dock: Jag hade min fru bredvid mig i soffan, men så helt plötsligt var hon på mitt bröst. På tröjan. I solglasögon. Begriper ingenting. I övrigt kan jag säg att min bukfetma börjar bli obehaglig. Nu måste jag göra något åt det. Fort som faan!

Popnalle.

I går var det Rockbjörnen. Aftonbladets musikpris. Det var en storslagen fest på Cirkus. Mycket vin, en hel del skratt och lite dans. I korta drag såg kvällen ut så.
Träffade ett underbart gäng människor. Bland det mest underliga under kvällen var att Soundtrack of our lives och kändisvakten Fadde gigade tillsammans. Fantastisk inledning.



Bästa uppträdandet alla kategorier var Lykke Li. I do love that woman.


Efter Rockbjörnens fest på Cirkus gick moi, min vän Johnny och Jepson the guitar player i The Ark för att se en annan Rockbjörn: Tommy Lee. Pamela Andersons ex-man spelade skivor på Café Opera. Totalt värdelöst. Han drack mest jägermeister och skumpa. Ganska tråkigt. Det enda roliga som hände var att Jepsons scarf började brinna. Vi satt och drack champagne och vips tog den eld. Han tog det dock med ett garv. Han är inte riktigt klok, men älskvärd. Vi tapapde bort varandra på slutet av kvällen, så på förekommen anledning: Tack för i går Jepson. Tyvärr hann jag inte få en bild på branden. Vilket är irriterande för mig i dag.

Av en händelse har jag dock en bild på Jepson med nämnda scarf från ett annat tillfälle. Det var nog hans favorit.

Nu tar jag ledigt under helgen. Ingen blogg förrän måndag. Orkar inte med er längre. Snart sätter jag mig på tåget till Göteborg istället för att underhålla er. Min fru och jag ska göra barn.

Kärlek.

Lillfredag?

Förvirringen är total. Fredag på torsdag? Jag begriper ingenting. Har aldrig gjort det. Och kommer nog aldrig att göra det.


Källa: expressen.se

Public service.

Soul train från 1973.

Det här är bra tv. Ge mig detta och jag känner att tv-avgiften är okej.

Jag vet varför...

...det är ålderskillnaden. Janne vill inte vara Blondinbellas dejt på hennes studentbal. Men så gör hon som alla kvinnor: Vänder på problemet så att det blir männens fel. Så är det. Det står i bibeln.









Källa: aftonbladet.se

Styrk ska du ha!

Det är något som inte står rätt till här i Stockholm. Det är något sjukt med kvinnan till vänster. Hon är inte riktigt klok. Måste vara dum i huvudet. Helt jävla dum uppe i hela huvudet som vi säger i Norrland. Så att ni vet.

Installation.

Världsräddaren Barack Obama ska installeras som president i USA i dag. Det är han som ska lösa alla problem. Både i USA och världen i övrigt. Jag är lite skeptisk. Det har varit lite väl mycket "jesus-har-kommit-tillbaka-för-att-rädda-oss-känsla" över den här Barack. Han är säkert en skön snubbe, men ropa inte hej förrän krigen verkligen är över som vi brukar säga.
Nåja, strunt samma. Han ska bli president hur som helst. Ni kan ju läsa presidenteden tillsammans med honom om ni vill. Jag gör det dock inte.

"I do solemnly swear (or affirm) that I will faithfully execute the Office of President of the United States, and will to the best of my Ability preserve, protect and defend the Constitution of the United States."

Långfettot.

Jag träffade en fet lärare i Skåne under sommaren 2006. Det var under ett kort besök i Kristianstad. Han var i 60-års åldern. Han påstod att han legat med en ung tjej. Betydligt yngre. Jag trodde honom inte. Sedan påstod han att han var längre än mig. Jag trodde honom inte då heller. Efter det gick han. Jag andades ut. Eftersom han var så tjock. Dessutom var han ful. Och då kan man inte ligga med yngre tjejer. Inte vara längre än mig heller för den delen.
Ni kan väl skriva ner det här. Så att ni kommer ihåg det. Om det skulle vara så att ni träffar en fet lärare.

Skumt.

Jag kände mig lurad i går. Trodde solen skulle vara upp längre. Den kan omöjligt gå ner vid 15-snåret. Men det gjorde den. Eller så gömde den sig någonstans bara för att jävlas. Känner mig blåst. Blåst på konfekten. Minst sagt. Jävla vinter.
Det är nämligen inte bra när den försvinner. Då kryper dom fram. Dom där som är lite shady.

Arctic Monkeys "When the sun goes down"

Psykojävlar!

1999 slog de ner som en bomb i min stereo. The Facer. Då var det fint. I dag är det nostalgi. Jag vet att det är lite väl Rolling Stones wannabee över sångaren, men han är grym den där Poul Perris. I dag har han sadlat om är läkare och psykoterapeut. Han sjunger nog mest i duschen. Nåja, håll käften och lyssna.

"King of expectation"


"Good vibrations"

Shalalalalaaa I´ll be the king of expectation! I´ll be Jesper Lögdahl!

Snedsteg?

Ja, just det, jag var på fest fredags. Kanske blev lite full. Stötte som satan på pr-mannen Niclas Rahm. Han som var tillsammans med Elin Lanto, ni vet. Eller så vet ni inte. Nåja, spelar mindre roll. Det enda jag undrar är varför min fru står och ler när jag tar en annan man i skrevet? Ska det vara så här? Tar den moderna kvinnan vad som helst? Tar hon också män i skrevet? Frågorna hopar sig.

Inga konstigheter.

Jag fattar exakt varför ett gäng tittare försvann från sändningen av "Let´s Dance" i fredags. När Blondinbella återigen klev ut på dansgolvet gick 100 000 på toaletten.
Och spydde.
Jag var en av dom.
Spydde gjorde jag i och för sig också när jag kollade på "Körslaget" dagen efter. Fast av helt andra anledningar.
Bilden av en dansande Blondinbella satt fortfarande kvar på näthinnan. I 24 timmar. Fatta att jag är tom i magen.

Längtar hem till Norrland.

Där vi kan vi visa äkta känslor.

Okej?

Jamen, skit i det då.

Källa: resume.se

På toppen!

Man vet att man blivit stor när man är på en t-shirt. Jag är stolt över min fru. Köp den ni också. Hos Gina Tricot.

















Källa: ginatricot.se

Dagens outlook.

Fick detta nyss av min vän och kollega. Hoy! Johnnyboy har ju som bekant, för mig som läser bloggen, köpt biljetter till Oasis konsert i Estockholmo. Vi ska ta in på hotell och supa oss redlöst berusade. Samtidigt ska vi självklart skråla till alla deras låtar. Grabbigt? Kanske. Men det är bara 13 dagar kvar. Då får man vara grabbig.

Länge sedan vi sågs.

Magnus Carlsson "Jag ber dig"

Cigarr?

Kommer det bli en staty i marmor som ser ut som en cigarr? Eller varför inte en mormor som ser ut som en cigarr? Och kanske även en liten röd virkad väggprydnad med orden "I did not have sexual relations with that woman". Det är det enda jag undrar just nu. Eller ja, jag undrar självklart hur vissa kan leva med sig själva.
Vi behöver inte lägga så mycket vikt vid det, men ändock en liten undran bara. Hur orkar ni?

Idioter.

Det finns idioter överallt. Tro mig. Jag känner några av landets värsta. Tro mig. Jag vet. Ingen lek, det här. Att vara med en massa dårar.

Hoppa hage.

Paul Simon "Me and Julio"

Och?

Jaha. Jag ser inga problem i det här.
Jag skulle också smita från skatten om jag kunde. Kanske ska starta eget företag och smita som satan. Kan alla ni som inte har råd med mitt liv sitta hemma och gråta. Alla uteliggare kan ta sig någonstans. Alla sjuka kan ju ligga där i era spyor och vara ledsna. För att inte tala om alla skolbarn. Ni kan ju gå ut och lära er saker från runstenar. Då kan vi dra in på alla skolböcker. Och ni som är gamla och sitter på hem: Fuck you!
Jag kan åtminstone smita från skatten. Annie och jag.

Prisutdelning.

I måndags var det Guldbaggen. Ett pris som delas ut till de filmer och de skådespelare som gjort något bra. Priset är en gyllene skalbagge. Prestige kallas det att vinna priset.
Jag kom då på att vi kan skrota Guldbaggen. Vi doppar Leif Pagrotsky i guld och ger bort honom istället för den lilla baggen. Då kan vi kalla priset Guldpaggan. Fattar ni? Guldpaggan. Så då är det bestämt.

Pratar vi om att ligga här?

Så sant...

...gör jag också. Snart. Alldeles strax.

På förekommen anledning:

Moi et Jonatan.
Faksimil: stureplan.se

Homoäktenskap.

Om vänsterpartiets partiledare Lars Ohly skulle gifta sig...

...med den indiske musikern Ravi Shankar skulle den lille indiern heta Ravi Ohly.
Fattar ni? Ravioli. Haha, som maträtten. Förbannat roligt.

Vill sända ett speciellt tack till Jonte. Han är på ett fantastiskt humör idag. Det var han som kom på det här med Ravi Ohly. Otroligt.

Hoppsan!

...och då hade de bara tömt magen på honom.

Johnny!

Jag har en vän. Eller det är en av mina bästa vänner. Han heter Johnny. Ibland är han borta. Ungefär som om han vore spårlöst försvunnen. Då får jag ropa efter honom. När jag gör det ropar jag alltid: Hoy! Johnnyboy.

Florence Valentin "Hoy! Johnnyboy".

En tanke:

Kanske ska säga upp mig och bli arbetslös? Verkar ju inte helt fel.

Florence Valentin "Upp på sociala, ner på systemet".

Cover.

Jonas Gardell och insomnade gruppen GES från finalen av Melodifestivalen 2003. Svensk text till Queens fantastiska låt "39". Queen-fans lär väl dö, men jag tycker nog den är lite gullig. Lite fin så där trots att texten handlar om uppbrott och kärlekssorg. Inte att jämföra med orginalet, men någorlunda bra.

Lucky guy!

David kom loss från strippfestens vassaste klor. Eller läppar. Ja, jag vet inte. Han satt ju fast på ett underligt sätt. Nåja, det är historia, se så glad han är. David fick till slut sin frihet. Han frigjorde sina lemmar:

Dagens frågor:

Har skådespelaren David Hasselhoff fastnat? Kommer han inte loss? Är det ett rop på hjälp som skådespelaren ger ifrån sig eller bara ett sedvanligt skrik?

Rätt svar belönas, som vanligt, med en påse värmeljus. Och i dag, endast i dag, en hel del bögspö på valfri ort.

















Källa: expressen.se

Blocket?

Jo, sälj ditt hus lägg ut ditt barn på blocket.se och starta en lyxrestaurang. Tipsen är tydliga och uppmaningen mycket klar: Det gäller att få så mycket pengar som fort som möjligt. Den som vinner får sinnesro och frid.










Källa: expressen.se

Page Paggan.

Jag har alltid gillat att Leif "Paggan" Pagrotsky verkar i det lilla. Han kommer till korta i de flesta sammanhang, men storleken har ingen betydelse. Ruttet skämt, jag vet, men vad faan skämtar ni om då som är så jävla roligt?






Källa: resume.se

Vara vänner?

Kent är fina killar.

Friends reklamfilm "Hålla käften"


Kent "På drift"

Krasslig.

Förlåt mig. Jag har varit sjuk. Inte mitt fel i och för sig. Men ändock – förlåt. Vad jag gjorde när jag låg hemma? Sov. För det mesta. Och såg äntligen, efter en lång rad av jag-måste-se-den-men-har-inte-haft-tid-ursäkter, en av världens roligaste filmer: Roy Anderssons "Du levande".
Fy satan vad jag skrattade.

Bakfull.

Helgerna är över. Sedan den 23 december har det gått i ett kan man säga. Fest, fest och åter fest. Nyårsveckan var sjuk. Drack champagne 120 timmar i sträck kändes det som. Kul var det, men visst känns det. I varje fall i lördags. Då låg jag och frugan och tittade i taket. Men kul hade vi hela veckan. Och mysigt.

På förekommen anledning säger jag: Välkommen till 2009. Det här året blir fint.

By the way så illustrerar jag jul- och nyårshelgen med följande bild. Partaj.

Pete Doherty och Shane MacGovan. Killarna hela dagen. Hela natten. Även hela Vin och Sprits lager i Årsta för den delen.