Krasslig.

Förlåt mig. Jag har varit sjuk. Inte mitt fel i och för sig. Men ändock – förlåt. Vad jag gjorde när jag låg hemma? Sov. För det mesta. Och såg äntligen, efter en lång rad av jag-måste-se-den-men-har-inte-haft-tid-ursäkter, en av världens roligaste filmer: Roy Anderssons "Du levande".
Fy satan vad jag skrattade.