Jag och min far.

Min pappa är född 1943. Han är gift med min mamma. Nu ska ni få höra: Han är uppväxt i en liten, liten by i mellannorrland som heter Fränsta. När han närmade sig 23-årsåldern åkte han runt i en bil på helgerna. Mestadels till olika folkets parker där det var dans. En dag stötte han på en tjej. Hon var några år yngre. Pluggade på en folkhögskola i byn. Hon bjöd upp till foxtrot. De dansade en dans. Den dansen blev två och ytterligare två. Sedan dess har de dansat i över 40 år tillsammans.
Drygt två år efter att de träffades föddes en son. Tio år efter det kom den andre och snyggare sonen. Det var jag.
En vän till mamma och pappa som fortfarande bor kvar i Fränsta är fortfarande avundsjuk. Vännen hävdar att tjejen, min mamma, var den snyggaste i hela byn. Killarna sprang nästan benen av sig för att försöka ragga upp henne. Och pappa såg tydligen inte så jävlig ut han heller. Rätt populär bland tjejerna. Kort och gott: De var Fränstas svar på Brad och Angelina.
I efterhand har jag även fått höra att pappa var en riktig player. Rätt många brudar sägs ha gått åt, om vi säger så. Tills han träffade mamma så klart. Då blev han kär. Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet. Jag vet nu vem jag brås på. I helgen kommer han och hälsar på. Då ska vi ljuga och berätta historier. Bara jag och min far.
Så på förekommen anledning: Till pappa.

Benjamin Wahlgren från musikalen Sune "Tjejtjusarmästaren"