Inga ben brytna. Ingen nedslagen. Allt är som det ska vara. Har jag hört. Utför åkte jag. Raklång låg jag. Efter utför. Nu för tiden står jag upp. Kanske ligger jag ner på lördag. Bobby Ewing klev ut ur Dallas-duschen. Frugan vaknade. Undrade varför han inte var död. Det gjorde jag också. Så kom vi fram till att det var en mardröm. Frugan och jag.
Det har inget med saken att göra. Det enda som jag vill peka på är vikten av mäktiga vänner. Det är en omöjlighet att Bobby inte var polare med Gud. Han dog trots allt och sedan återupptod han. Det går inte att göra med hjälp av Bosse. Din farsas polare från lagret. Eller så ger man faan i det. Skiter i vad Gud säger. Då kanske man inte behöver återuppstå. Kanske inte ens behöver dö? Vi säger så. Frugan och jag. När vi ligger där. Tittar upp i taket och undrar om Bobby. Då pekar vi finger och skriker: Oss får du aldrig, gubbjävel. Granngubben är förjävlig.
The Pogues "If I should fall from grace with God"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar