Ryssen kommer!

Ja, lägg ner skiten helt. Det är vad jag tycker. Att ha en armé är ju verkligen ovettigt och snudd på sinnessjukt. Framför allt av Sverige. Frågan är inte: Vem ska skyddas oss nu när en tredjedel försvinner utan vem ska skydda oss mot vad? Och om vem inte har någon att skydda oss mot är det ingen idé att ha vem kvar. Inte sant.
Jag minns från lumpen: En grisrosa löjtnant. Han skrek att fienden var på väg. Jag fick höra både det ena och det andra könsordet när jag mitt i natten låg ensam i en grop mitt i skogen och fick verbalt spöstraff. Anledningen var att jag låg i Norrlands djupaste och Modoägda skogar och rökte. Jag tänkte inte på att jag låg vakt i 30 graders kyla för kung och fosterland. För att skydda oss från ett angrepp från den värsta av alla fiender: Ryssen. Som Johansson. Tänkte.
Hur som - när jag låg där och frös och ägnade mig åt det enda nöjet under min militärtjänst som var just rökning dök han upp. Den rosa Löjtnant Johansson. Och som han lät. Precis som en stucken gris som skriker att fienden är på väg. Jag var tvungen att påpeka att det inte fanns någon fiende i området. Allra minst Ryssen. Det här är alltså i slutet av 90-talet. De hade fullt upp med lära sig korruption. Det fanns således ingen som helst fiende som kunde se min cigarettglöd och hitta till det hemliga tältet med alla viktiga skyttesoldater. Jag påpekade också att det var fredstid. Mitt i Sverige. Han skrek att jag inte tog "det här" på allvar. Jag låg i en grop. Det enda som var allvarligt var att det var just allvarligt fånigt.
Så här i efterhand har jag en tanke: Trots allt kanske det hade varit bra om det funnits en fiende. Då hade de kunnat ta med sig grisrosa Johansson. Då hade en av alla idioter försvunnit. Alltid något.