Fika anyone?

Jag lider av sällskapssjukan just nu. Känner inte för att sitta hemma ensam. Känner inte direkt för att springa på krogen och lalla heller. Känner mest för att fika med kompisar. Och mysa. Vill prata i telefon med gamla vänner. Vill leka med någon. Bara ha skönt. Sitta ner och prata. Reflektera. Skratta. Men alla ska hem. Hem till något som de byggt upp. En dröm om något bättre. Ett hem de inreder. Ofta väldigt fult. Ett hem de påstår sig älska. Det är bäst att lägga av med det. Allt rasar ändå. Jag lovar.
Kan informera: Vardagen gör att saker dör. Blommor vissnar och kärleken tvinar bort. Det finns ingen större mördare än tryggheten och vardagen. Det är djävulens verktyg. När den infinner sig vaknar man och känner likgiltighet inför jobbet. Det är då man förlorar kontakten med sina vänner. Det är då man dör inombords. Det är då man förlorar sin empati. Ta er ur det där. Det finns inga måsten. Inga hinder. Fråga er om ni vill leva eller dö? Jag vill leva. Snabbt, hårt och länge.